Höll mig inte på mattan.

Dumma överoptimistiska lilla mig åkte till Linköpings folkmusikfestival. Klarade väl en halv dans men nöjde mig med att lyssna på låtarna. Vi sov middag tre timmar och tog det lugnt. Sen lade jag mig tidigt på mysigt hotell och åkte hemåt igen dagen efter.

Detta resulterade i fruktansvärd värk efter den långa bilkörningen. Jag hade svårt att hålla upp händer och huvud, jag fick sån mjölksyra med en gång i händerna. Yrsel om jag satt/stod upp. Jag var mestadels sängliggande från måndag fram till halva torsdagen. Först idag, fredag känner jag mig som innan jag åkte. Jag var orolig för att inte bli bra alls. Tack och lov hjälpte vila och ta det lugnt. Nu har jag lärt mig min läxa. Det var jättekul och trevligt. Men absolut inte värt det.

Begränsad

I lördags kände jag mig lite bättre. Jag tog i av alla krafter och försökte ignorera min trötthet av bästa förmåga för att till min stora glädje få gå till Östhjälpen, sortera Elias bebisfoton, sen IKEA i lugn takt. På kvällen var jag helt slut och nu har jag varit mestadels sängliggande. I måndags var det mörker och tysthet som gällde. Tv fungerade inte. Jag har börjat sova mindre efter en ny medicin. Men tyvärr består tröttheten så det är bara en flyktväg som försvunnit. Okej detta låter jättedeppigt men igår var jag i alla fall lite bättre och kunde titta på TV. Då flöt tiden lite snabbare och jag kände mig inte lika ensam. Det blir tyvärr ensamt då jag inte orkar träffa folk eller ens prata i telefon. Jag längtar efter att börja jobba och träffa folk igen. Bli kompis med min kropp som inte direkt lever i symbios med mig själv. Nu ska jag äta en god gryta som min kära syster Annika rekommenderade som finns färdiglagad i kylen. Sen blir det lite Merlin (TV-serien) om krafterna tillåter. Må så gott alla.